Klimatfrågan har inte tid att vänta

Sverigedemokraternas Paul Thurn och Ulf Berggren skriver om människors verklighet och om vanliga människor. Nog är det så att vanliga människor är du, du och jag. Vanliga människor är ingalunda en homogen grupp utan är som folk är mest – nämligen olika.

På det sätt som vårt samhälle är uppbyggt behöver vi dock ofta transportera oss och för transporter är bilen ett oslagbart medel. Där är vi överens. Inte desto mindre står transportsektorn för stora utmaningar. Sverigedemokraterna vill inte med en rad svara på hur dessa utmaningar ska mötas. Hur ska målet om 70% minskade koldioxidutsläpp nås till 2030? Det görs inte utan politisk handling och vanliga människors insatser. Vanliga människor har nämligen rätt så bra koll. Var femte ny bil som såldes 2021 var en ren elbil. De laddbara bilarna stod tillsammans för 45% av nybilsförsäljningen. De är, trots att elpriset nu är högt, billiga i drift, service och underhåll. Under en livscykel släpper elbilen ut ca 80% mindre koldioxid än en bensin-eller dieselbil. Batterierna går idag att återvinna till 100%.

Detta visar hur avgörande det är att ny teknik ges utrymme och hur styrmedel kan påverka en marknad. Vad som händer när en långsiktigt fastslagen plan plötsligt ändras, är att förutsättningarna för marknaden ändras. Då blir satsade medel till forskning och företagssatsningar i sämsta fall bortkastade. Svenska aktörer har utvecklat biodrivmedel och står just i begrepp att bygga storskaliga kommersiella anläggningar. Därför är denna kursändring särskilt oansvarig och olycklig. Är inte möjligheter till ökad självförsörjning av inhemska drivmedel värt något? Det, om något, skulle kunna stabilisera priserna för drivmedel inom landet. Samt göra oss mindre sårbara för omvärldspåverkan.

Sverigedemokraterna hävdar att jag räknar upp en hel rad med oprövade energikällor. T ex är varken vindkraft eller solenergi oprövat. Om vi håller oss till reduktionsplikten så är inte heller de bränslen som används för att minska åtgången av bensin och diesel oprövade. Som exempel kan då nämnas att med HVO (tillverkas i Sverige främst av tallolja, annars ofta av slaktavfall) som kan ersätta diesel, skulle mycket transporter och maskiner kunna köras på inhemskt bränsle.

Vårt land är tvärtemot vad Thurn och Berggren skriver en stor utsläppare vad gäller klimatgaser, särskilt om en räknar med konsumtionsbaserade utsläpp. Vi kan liksom inte bejaka, hoppas på utveckling och vänta på att fossildrift ska fasas ut. För att få det att hända måste vi kavla upp ärmarna och göra jobbet, i solidaritet med de som drabbas värst (och historiskt har släppt ut minst), för att som land med stora resurser visa på möjligheter och tro på att det går att ändra kurs och att samtidigt få en säkrare, jämnare och på sikt billigare tillgång till olika sorters energi. Det krävs aktivt handlande. Bland oss vanliga människor finns vi som tar vetenskapliga råd och rön på allvar.

Klimatfrågan har inte tid att vänta.

Ellicka Hermodsson